Lyssnar på låten "forever young" och tänker att jag ska blogga samtidigt. Förra veckan dog en nära vän till mig, endast 24 år gammal. När jag träffade honom på bårhuset insåg jag att det var sant, aldrig mer skulle jag få träffa han igen.

Let us die young or let us live forever

När han dog började jag och Joel informera en del människor som känner våra hundar att dom inte längre fungerar ihop, vår väns död och våra hundars gräl blev för många tårar, nu får det vara nog. Det började för 5 veckor sedan, ett gräl och sedan var allting kaos. Bara att skriva om det är jobbigt, så jag lämnar nog detta ämne. Tanken att jag skall bli kopplad till "hon med de aggressiva hundarna" eller liknande skrämmer mig.

Sooner or later they all will be gone

Igår startade jag och Heia på fortsättningskurs med inriktning tävling på klubben i Kalmar. Det var pang bom med en gång på planen, skulle gå fot, vändingar på stället, sitta kvar och ligga kvar. Istället för att tänka på Heias positioner och rätta till dom tänkte jag bara på att jag ville ta min hund och springa därifrån och aldrig komma tillbaka. Haha, det var hemskt! Heia och jag har inte kommit så långt, kände mig så otroligt dålig. Heia hade skitkul medans jag kallsvettades och var nervös. Vi fick beröm av instruktören, så jättedåliga var vi nog inte trots att det kändes som det. Sedan skulle vi ställa oss i ett led med alla hundar och gå slalom mellan ekipagen. De första hundarna var inga problem men sen kom en samojed och gjorde utfall mot Heia, då brast allt! Hon gjorde självklart utfall tillbaka, eftersom hon har lärt sig på grund av Bessen att hon måste kämpa för sitt liv. Hon har lärt sig att när man går undan så blir man biten. Heia skulle aldrig starta någonting, men när någon hoppar på henne blir hon livrädd och gör allt för sitt liv. Det är självklart fel att hon gör så, men hon saknar förtroende för mig, hon litar inte på att jag fixar situationen och det är ju självklart, för jag har ju inte räddat henne när Bessen hoppat på henne. Så jag förstår att hon inte litar på mig. FÖRTROENDEKRIS

När vi sedan gick in för att ha teori sa intruktören att så tufft som vi gjorde idag skulle det inte bli, utan det var mer som ett test för att se vart hon skulle lägga ribban, då blev jag lugn igen. Och hon gick igenom varje hund och vad men behöver jobba med, hon skulle hjälpa mig med Heia att skapa förtroende så att hon känner att jag fixar situationen åt henne. Hon var så snäll och omtänksam, nu längtar jag tills nästa onsdagkväll igen.

Hoping for the best but expecting the worst

Har inte haft orken att skriva om helgens aktivitet, men jag och Heia gick på en freestyle kurs hela lördagen och söndagen. Kursen bestod av teori och praktik där Agnes Mohlin visade hur man skulle lära in olika trick. Jag är helnöjd med hela helgen, det var så roligt och givande. Jag och Heia ska absolut ut och tävla i freestyle världen någon vacker dag.

De trick jag lärde Heia var följande:

*Slalom

*snurra

*Puss

*famn

*spela död

*vacker tass

*kryp

*åttan

*Jesus

*zack (slalom baklänges)

*Om (backa runt mig)

Nu kan inte Heia alla dessa trick, men jag vet hur man lär in dem och påbörjade alla i helgen. Med hjälp av mig och godis gör hon dem rätt så bra. Heia tyckte verkligen att detta var hur roligt som helst, ändå så har jag bara foder när jag tränar, annars går hon i taket.

Life is a short trip, the music is for the sad man

Jag ska lägga in lite mer bilder till nästa gång och kanske någon film på tricken om någon är sugen på att se.

Nu på söndag är det utställning i Hultsfred, tisdag i smålandsstenar och nästa söndag här i Nybro, förväntar mig inte något, men det ska bli kul och få träffa hundfolk!

I nättras tog jag båten till Gotland för att hämta hem lilla Heia. Resan från Nybro till Visby tog 6 timmar, då jag fick vänta mellan några stationer. Det enda jag tänkte på under dessa timmar var Heia, har hon växt? Tänk om hon inte kommer ihåg mig? Tänk om hon inte blir glad över att se mig? Ja, frågorna bara svämmade över mig!

Jag har saknat henne hela tiden, men det har varit så mycket annat under dessa två veckor att jag nog inte riktigt känt efter hur mycket hon betyder för mig. För igår kände jag verkligen att hon är min lilla underbara tjej! När de meddelade att båten var 15 minuter försenad blev jag nästan arg, kunde inte vänta längre, ville bara träffa henne igen! Jag har alltid haft lite svårt för människor som trängs och stått vid utgången av båten för att komma ut först av alla, men igår var jag en av dessa människor. Jag stod där längst fram bland alla hysteriska människor, hela jag var spänd, om några minuter skulle jag äntligen få se henne! Jag sprang dock inte, utan försökte se normal ut, haha. När jag kom ut hade min mor inte kommit ännu och det blev genast ännu jobbigare. Sen kom dem, längst bak i bilen satt hon lugn och fin tills hon fick syn på mig, då blev hon dubbelt så galen än som hon brukar vara. Då visste jag, hon har inte glömt bort mig! Jag kramade henne tusen gånger om och jag vet att man inte ska krama hundar som människor, men jag kunde inte låta bli! Fick dubbelt så många pussar tillbaka!

Just nu ligger hon tätt intill mig, hon brukar pussa mig då ch då, jag älskar henne trots att hon kanske är världens galnaste valp! Hon har inte växt så mycket, väger 14,3 kg och fått mycket tjockare päls! Hon är hur liten som helst, jag hoppas hon växer på sig lite. Men nu är hon trots allt 6,5 månad så mycket större blir hon trodligtvis inte. Hon är tok för liten för att ställas ut i sånna fall, är i samma storlek som en sheltie hane ungefär.

Vi stannar på Gotland hela helgen då vi ska på Freestyle kurs 9-16 lördag och söndag som några duktiga freestyle-tjejer håller i. Vi är laddade båda två, ska bli kul och få jobba med henne igen!

Liten blir stor! Nu är Heia 6 månader gammal och har äntligen vuxit i Bessens valphalsband som han fick när han var 4 månader. Så det är en stor skillnad på tik och hane måste jag säga! Sen är väl sanningen att Bessen är en mycket stor hane och Heia kanske en liten tik, fast det gillar jag! Jag ville att Heia inte skulle bli så stor, utan en lite mindre och smidig tik, tror jag får det jag önskar!

Heia är 46 cm hög och väger 14 kg och Bessen är 58 cm hög och väger 29 kg.

Heias öron har jag inte behövt tejpat eller limmat, har inte gort det någon gång faktsikt vilket är skönt! Kommer ihåg när Bessen var liten, ja, då var hans öron ett helt kapitel. Men det har inte hjälp ett dugg faktiskt, han har rosenöron och det gick inte att ändra på trots att jag masserade, tejpade och limmande.

Igår fick Heia åka till Gotland utan mig eftersom jag ska resa bort, där får hon stanna i nästan 2 veckor. Men hon har det bra därborta och labben Dunder gör henne bland annat sällskap. Tänker på henne hela tiden, men känner mig ändå avslappnad och lugn, hon har absolut inga svårigheter att lämnas bort vilket känns skönt!

Bessen är kvar hos Joel då han klarar av att vara ensam lite längre. Idag plockade vi ut alla hundleksaker på golvet till han och jösses vilken glad grabb han blev. Han vaktar gärna leksaker så vi kan aldrig ha dom framme, men nu när han är ensam så tänkte vi lyxa till det för honom eftersom han är galen i bollar! Sen har han fått lite matrester med vilket dom aldrig får annars, haha, och så en vecka bara med husse, vad kan bli bättre för honom?

    Foto: Sofie Bergström

Här är Heia på båten som hon är van att åka och den andra bilden är hon tillsammans med lilla söt Max på Gotland!

Tack till alla som stöttat mig efter senaste blogginlägget, jag tror att det mesta löst sig nu och jag känner mig mycket lugnare. Heia kommer förmodligen att vara hos min bror Oskar och Sofie tillsammans med deras son Max och labben Dunder på Gotland. Där har hon varit förut och känner igen sig, de har även hus med trädgård där hon kan springa fritt utan linan på sig. Så på lördag åker hon till Gotland utan mig denna gång och jag kan inte hämta henne försen torsdagnatt vecka 16, så hon får vara där lite längre.

Igår tränade jag med Ella på Kalmar BK, hon har en border collie på 18 veckor. Och eftersom jag sa att jag inte skulle träna med henne så satt jag och passivitetstränade i 20 minuter, hon var så himla duktig! Och allt det där med spökåldern var helt plötsligt borta. Min ängel!

Tillslut kunde jag inte låta bli att träna lite ändå, så vi tränade lite fotposition. Hon är riktigt duktig, min lilltjej! Det är så kul att träna med henne för hon ger aldrig upp, utan hon testar allt hon kan om hon inte förstår. Tror att det kan bli en stjärna av henne :)

Här kommer en färsk film som jag satte ihop på Heias träning:

      Lite bilder på promenaden!

Förra veckan lärde jag in Hopp-Stå med Heia som jag glömt att visa. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu om jag bara ska ha hopp med frambenen som hon gör nu eller om jag ska lära henne att hoppa med ala fyra ben. Efter att ha sett båda delarna vid inkallning med ställande så tycker jag att hoppet med alla 4 ben ger bättre ställande faktiskt. Men jag får tänka över saken och se vad som funkar bäst för henne. Här kommer en film hur det ser ut: