Vi har nu vilat i flera veckor, endast korta koppelpromenader och ingen träning eller liknande. Trots det har Heia ändå tagit det bra, det vi märkt är att morgonen blir mer jobbiga när hon inte får göra av sig med sin energi då hon är van av att träna. Vi har denna vecka börjat smygträna igen och jösses vad hon har saknat det!! Hela hon bara lyser upp av träningen och hon är så nöjd just nu. Så vi ska fortsätta att träna och komma tillbaka till vår normala vardag då hon mår bättre av det helt enkelt. Det handlar inte om att hon varit övertränad eller liknande vilket känns skönt!

Vi har denna vecka spårat, ett kortare personspår, hon gick mycket bra och vinklarna var klockrena! Sedan har det även blivit ett kortare viltspår med en öppen klass-start, hon tog över förväntan och spåret gick även mycket bra!

Supertack Celie som hängde med och spårade!!!

Efter att ha lagt viltspåren tidigt på morgonen så tänkte jag köpa hundschampoo och balsampå vägen hem då mitt är slut. Alla affärer var inte öppna så jag fick åka till kalmar djursjukhus och det enda hundshampoo och balsam de hade för normala hundar var Cesar Millans egna. Jag visste inte ens att han har gjort hundshampoo men jag köpte det helt enkelt, var ganska så dyrt så jag hoppas att det är någorlunda bra ;)

Idag har vi antagit freestylehundars trickutmaning för oktober månad. Den kallades för "Plattskalle" och gick ut på att man skulle utmana sin hund på 5 olika sätt att ha kvar huvudet i backen trots störningar. Det var en bra start för oss att komma igång igen och kul hade vi :)

Jag saknar att träna hund, saknar att tävla hund och saknar att åka bort på hundaktiviteter. Idag har jag tittat på freestyle och Htm EM via datorn, det var livesändning. Jag drömde mig bort där ett tag och önskade att jag också kommer dit en vaker dag. Framtiden ser för tillfälligt inte ljus ut men jag fortsätter vara positiv och det är jag! Så här kommer några glada bilde på rallylydnads-SM med Nitro :)

Jag har varit fram och tillbaka om jag skulle göra mitt förra inlägg eller ej, det som gjort mig osäker är framförallt att hela historien inte kommer fram, människor som misstolkar inlägget eller information som jag glömt att skriva med.

Det som många undrat över är ord såsom överansträngning, stress, för lite vila och lite åt det hållet. Jag har aldrig tränat Heia hårt eller för mycket, när vi är inne i en träningsperiod så tränar vi 2-4 ggr i veckan, mer än så är det inte. Jag är ofta bortrest och det har passat henne utmärkt att vila tillsammans med husse exempelvis. Jag har alltid varit noga med att inte belasta henne för hårt psykiskt eller fysiskt. Finns dock undantag, ex till U-SM blev det  lite mer träning m.m Men självklart har vi tänkt på att det KAN vara stress eller överansträngning, här utesluter vi ingenting försen vi testat :) Att utesluta just detta tar tid, flera veckor för att vara på sin säkra sida och då har det bara blivit promenader. Det är just därför vår "resa" nått 12 månader då många saker tar flera veckor för att utreda.

Jag har fått mängder av svar från både människor jag känner och inte känner, jag vill tacka er alla. Jag har fått tips, nya idéer och information som jag stoppar ner i min ryggsäck. Jag har bokat en ny tid hos en ny veterinär och vi fortsätter att leta. Jag känner nu att hoppet är större och fått lite mer energi <3

Ett inlägg som jag tycker är jobbigt, har svårt att prata om det. När jag umgås med vänner m.m som frågar hur det är med Heia så väljer jag gärna att undvika att prata om det. Men det är jobbigt när något är fel med henne som vi inte vet om. Men nu skriver jag detta inlägg i hopp om tips på vad jag ska göra eller inte göra.

I september förra året så fick Heia rosa prickar på huden som inte ville försvinna. Jag tog henne till veterinär och det var där vår veterinär-resa började. Nu har det gått ett helt ÅR där jag gjort massa saker för att få henne frisk. Men vi hittar inget fel på henne. Nu vet jag inte vad vi ska göra.

Symptomen är:

*Kliar/biter/tuggar på sig själv

*Slickar i luften/ Biter i luften

*Kanar på rumpan

*rosa prickar (kommer ibland)

*Är deprimerad, vill inte träna ex

Det handlar om varje dag, varje timme. Hon blir irriterad och kan inte slappna av, gnyr pga frustration. Heia har alltid varit en hund som älskar att träna, men inte ens en köttbulle får henne att träna ibland. Känns som att hon har ont någonstans. Ibland blir hon så otroligt trött med och måste stanna på promenad och vila innan vi kan gå vidare. Ett symptom som kommit nu på senaste är även att hon gärna ”gömmer” sig mer, väljer att gå och sova under sängen på dagen när vi är hemma, annars brukar hon alltid vara en hund som är närgången, kelsjuk och på hugget.

Det vi gjort är följande:

*Allmän undersökning

*Tagit blodprov för infektion

*Biopsi

*Blodprov för anaplasma och borelia

*Pricktest/Allergitest

*Stronghold behandlat

*behandlat med Virbac klådashampoo

*Antibiotika-behandlat

*Kortison-behandlat 2 ggr

*Bytt foder med olika köttinnehåll (vet-foder)

*tömt analsäckarna

*Adaptil

Ibland är det värre och ibland är det ganska bra, en hel dag utan symtom är det aldrig så man får vara glad över det lilla. I somras var det värst, då fick jag hålla om hennes nos så att hon kunde somna. På nätterna kliade hon sig otroligt mycket så att jag vaknade, det var jobbigt.

Hon är min bästa vän och min egen bensinmack. När jag är ledsen får hon mig på banan igen. Hon är en hund med mycket personlighet som kan gå långt så länge ingenting stoppar oss som det gjort nu.

Jag har lagt ner mycket pengar, energi och tid för att lösa vad som är fel. Allt visar på att hon är en frisk hund. Ska jag då lära mig att leva med hennes beteenden? Att låtsas som ingenting är fel när hon nästan kliar ihjäl sig - Ska jag inte stoppa henne när hon ”fångar” luft i evigheter – ska jag säga att det är normalt för Heia att kana på rumpan hos mina kompisars boende – ska jag stå ut med att hon lider ?? Är jag en mindre bra människa som kanske inte klarar av det då?

Här är några filmer

Biter sig själv:

Slickar/biter i luften:

Ni som känner Heia och ser denna film förstår att något är fel:

Ex på rosa prickar som hon får ibland

Bara någon vecka innan rallylydnads-SM fick jag ett mail av Elisabeth Karlsson som frågade om jag kunde tävla med hennes aussie Nito på rallylydnads-SM. han var anmäld i hennes ex namn men han ville inte köra och ingen annan heller, men jag blev superglad över förfrågan. Jag ÄLSKAR att tävla, tycker det är skitkul! Så självklart tackad jag JA till att få starta på ett SM!!!! Jag tävlar i avancerad klass med Heia så det var bara att börj plugga in mästarklass-momenten!

I fredags åkte jag därmed till Söderåsens BK där tävlingen skulle äga rum. På fredagen var det dags för mig att lära känna Nitro, vi hade några enstaka timmar på oss innan tävlingen dagen efter skulle ske. Jag har endast sett Nitro på en utställning tidigare, de bor i Stockholm och jag i Kalmar så vi känner inte varandra. Men när Elisabeth kom så fick jag kopplet till Nitro och jag gjorde allt för att vi skulle bli ett Team ihop inför morgondagen. Jag fick lära mig hennes komandon till Nitro och det var många som var olika än vad jag och Heia hade. Men jag har alltid haft lätt för att lära mig saker fort så till en början var det lite jobbigt men sedan kände jag att jag hade koll på alla hennes komandon och moment, skönt! Jag kände att vi hade en bra känsla ihop, Nitro och jag.

Sedan var det dags för invigning av årets rally-SM. Det var en lång väntan med prat och så vidare innan lottningen skulle ske. Men tillslut var det dags och jag fick startnr 17 och Elisabeth som skulle tävla med hennes BC fick startnr 19, blev först orolig över att vi var så nära varandra, men det kunde ju ha varit värre om vi fick startnr efter varandra så att en av oss satt i honnören när den andra tävlade

Kan säga en sak, alla hundar är kära i sin matte/husse och drar sig mer till dem, det är självklart. Det är inte alla hundar som klarar av att gå tillsammans med en helt främmande människa bara sådär. Men vi visste våra förutstättningar och gjorde det bästa av situationen. Nitro var superduktig!

Natten till lördagen fick vi sova hos Elisabeth Olsson som har aussien Mio, bror till Nitro och halvbror till Bessen. Tusen tack för att jag även fick sova där, guld värd!!!

På lördagen blev det att åka till tävlingen. Det var banvandring och sedan var det att starta på SM alltså som nr 17. Banan var enkel tyckte jag personligen vilket var skönt för min egen del då det faktiskt var debut i mästarklass! Efter banvandringen tränade vi ihop. Nitro är en hund som man kan träna MYCKET med innan, för han ger sig aldrig när det är dags för träning och säger aldrig NEJ. Till skillnad till Heia så kan hon bli "för trött" eller för slö om jag tränar för mycket innan någon start. Men det påverkar inte Nitro, superkillen!!

När det var dags för min start så bestämde vi att jag skulle gå ifrån Elisabeth (matte) en längre bit så att hon stod bakom ett hus. Men det var inte alls bra, han fick faktiskt lite panik där att han inte kunde se matte och det var mycket struligt precis innan vår start, jag försökte få konatkt med honom men det kändes inte lika bra som det gjorde innan då vi tränade när han såg vart matte stod. Sedan ropar de upp mitt namn i högtalaren och det var dags för min tur och jag känner att han kommer sticka för att leta efter matte. Jag ropar högt "Elisabeth, du måste komma hit och stå här så att han ser dig". Hon kommer springandes och de stod o väntande på att jag skulle starta. Det blev lugnare när matte stod nära så att han kunde se henne och nu körde vi!

Tyvärr så var han lite påverkad över det som hände innan starten och det 'är lätt att vara efterklok hur man skulle ha gjort istället. MEN vi gjorde ett försök och bitvis var han GRYM, men när han skulle kolla på matte så lyssnade han inte och vi rök på 4 stycken -10 tyvärr! Men han var duktig och vi hade superoligt ihop, ingen final för oss, men jag är glad att jag fick starta honom. Jag lovar att han är en SM-VINNARE om vi hade haft bättre förutsättningar eller om matte fick starta honom, för han är en super aussie!!!!! Tack så hemskt mycket för att jag fick lära känna Nitro och starta honom på ett SM, tråkigt att det sämre resultat dock. men jösses vilken grym hund han är, vilken personlighet, så snäll och go!!!

Här inne är det inte längre någon större aktivitet, inte hemma heller tyvärr :( En del av mig har redan börjat ge upp fast den större delen kämpar på och lägger ner en massa energi, tid, ork och kärlek för att vi ska hitta felet på Heia. För några dagar sedan kom tidningen Hundsport, och hon & jag var med där. När jag såg bilden och läste i tidningen så blev jag nästan tårögd, så lycklig både hon och jag var på bilden. Och jag minns allt och det var en bra dag <3

Det är helt galet vad jag tycker om henne! Visst kan man tycka om en hund mycket, men jag har starka känslor för Heia som jag aldrig haft med någon hund innan! Hon är precis min typ av hund och hon är rolig, smart och ger så mycket kärlek till en så att man får fjärilar i magen <3 <3

Nu till helgen är det Rallylydnad-SM. Jag ska åka dit. Jag ska tävla. Inte med Heia. Utan med en annan hund. Spännande. Roligt. Utmanande. Punkt.

I helgen var det SBK utställning på Öland, en mkt trevlig mindre utställning. Och Heia var duktig som vanligt och det blev ettxcellent för oss, inget CK vilket var skittråkigt! Denna domare hade verkligen noll koll på hur en aussie ska vara, han sa att Heia var "för lång i kroppen", HAHA, vilket skämt. Gjorde precis Exteritörbeskrivning helgen innan vilket visade på att hon var en fyrkantig aussie, så för lång i kroppen är hon verkligen inte. Detta var vårt sjunde Excellent och på det har vi lyckas på 3 CK och 2 Reserv-cert. Oftast beror det på henens svanshållning varför vi inte får CK vilket ärmindre roligt. Tråkigt att vi inte får vårat CERT men det kommer väl antar jag. 7 stycken Excellent bevisar att hon är nära ett Cert i alla fall, eller?

 För mig, är hon världens finaste och jag gillar verkligen hur hon är byggd och ser ut! <3 Några fina bilder på bästa Heia kommer nedan :)

Vi har tränat viltspår några gånger men jag har aldrig vågat mig ut o tävlat i det. Men i juli bestämde jag mig för att anmäla mig till ett rörligt viltspårprov på Gotland. Berättade det för Amanda så hon slog till med att anmäla Juni med som behöver ha ett sista förstapris i öppenklass för att bli champion.

Juni var först ut och tyvärr så blev det för många bommar för att få sitt sista förstapris men det blev ett andrapris och jag tyckte de va duktiga, tog 30 minuter och Juni kämpade på bra!

Sedan var det jag och Heia i anlagsprov och det blev en jobbig start då jag inte visste hur jag skulle visa eller vilket håll det gick så jag hoppade över att visa henne och sa bara "spåra", tillslut hittade hon det och då gick det som en klocka, blev dock ett kort bakspår en gång men i övrigt mycket fint! Det tog endast 8 minuter för oss att komma runt och jag blev nästan lika glad som Heia när hon hittade skanken för vi blev GODKÄNDA! Nu är det träning i öppen klass som gäller och förhoppningsvis start redan i höst!?

Spårningsförmåga: Utmärkt

tempo: Lämpligt

Självständighet: behöver ej hjälp

Vår domare var supertrevlig och jag hade en mycket trevlig förmiddag i skogen! Tack Amanda som ville följa med mig!!

Imorgon lämnar vi Gotland och åker till  Kalmar, det blir SBK utställning på Öland på lördag, ska bli roligt!

Vi har haft det supermysigt med lediga dagar på ön, badat har vi gjort nästan varje dag!